Rejva

Jag skriver helt klart för sällan i den här bloggen…

Rejva löper igen, sju månader och två dagar sedan senaste löpet. Hon håller verkligen på de där sju månaderna mellan :)

Denna gång är det enbart mycket nosande och tvättande av bakdel ett par dagar innan som har avslöjat att löpet är närstående. Och givetvis Jeppe då, som inte kunde låta bli att sticka näsan i baken på henne när vi var och badade i början av veckan.

Rejva har idag börjat löpa för andra gången i sitt lilla liv. Dagen före julafton alltså…

Något som förvånar mig är att Rejva är så bra på att tvätta sig redan detta andra löp att det i princip inte blir några fläckar alls på golvet, jag har fått ta papper och trycka mot musen för att över huvud taget se att hon löper. Det syns däremot där hon ligger, det blir fläckar på bäddarna osv. Det blir till att sova i bur eller med tikskydd på(hon sover normalt i sängen) framöver alltså.

Detta löp har hon faktiskt inte varit lika galet jobbig veckorna innan, även om hon har varit ganska “hanhundig” och slynglig av sig precis som sist. Nu ska vi bara se om hon håller stilen och löper lika länge och blöder lika mycket :)

Rejva har börjat plocka fram ryggraden lite verkar det som och hon har börjat testa på detta med att vakta och vara lite tuff. Jag gillar inte hundar med för bra självförtroende om inte nerverna finns för att backa upp det och ännu så länge så är Rejva allt för feg och liten för att, enligt mig, ha rätt till att ta till brösttoner så jag är lite skeptisk. Jag gör dock ingen större sak av det utan tar det med ro och stärker där det är lämpligt och dämpar där det passar.

Hon är fortfarande väldigt fin i sin inställning till andra hundar och människor(som inte utgör ett hot), där har hon blivit tryggare men ändå lika tydligt undergiven och vänligt inställd. Hon har absolut utvecklats gällande människor och är inte alls lika äckligt undergiven och skvättig som hon varit en period och allra bäst går det om hon bara får sitta och betrakta människan någon minut först och sedan hälsa. Då hälsar hon som om det vore jag eller Peter.
Kanske har jag varit för orolig där och tyckt att hon ska klara att hälsa på folk lika glatt oavsett om hon inte alls hinner känna in dem före.

Frågan är varför hon ska behöva göra det? Jag hoppar ju inte fram och kramar om alla främlingar jag hälsar på, varför ska hon behöva göra det? Nej, huvudsaken är att hon accepterar hantering när jag ber henne om det och att hon klarar att hälsa på människor utan att bli förbannad eller rädd eller reagera negativt så är jag ju nöjd, egentligen. Jag vill inte att hon ska älska allt och alla.

Idag vaktade hon i lägenheten för första gången. Hon drog igång och tokskällde åt något ute i trapphuset och jag höll på att bajsa på mig! Min lilla bebis lät som ett monster!
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var en massiv, 70-kilos rottishane som stod innanför dörren och vrålade. Grov röst med massa pondus…
Hon släppte dock det hela ganska snabbt när jag bad henne komma och lägga sig och sluta svamla. :)

Jag misstänker att Rejvas utveckling på senare tid beror på flera saker, dels åldern, dels livssituationen och dels för att hon nu är ensam hund i hushållet. Hon har mognat ganska mycket sedan Baxi åkte hem och det känns ganska skönt. Men hon är fortfarande väldigt liten och fjantig, slamsig och studsig. Jag hoppas att det lugnar sig snart det också :)

…kom jag på att jag aldrig hört Rejva skälla ordentligt. Jag har hört henne boffa och gnälla och skrika och pipa och muttra men aldrig skälla ett klockrent skall. När hon var valp skällde hon ibland men sen hon blev vuxen har hon varit duktig på att knipa igen. Frågan är om jag ska vara glad för det eller oroa mig? :D

För övrigt så har hennes löptuttar precis försvunnit för nån vecka sen, mycket märkligt hur länge dom höll sig kvar. Hon var så fuuul!

Det är en aning jobbigt just nu. En styck Bulldog som rusar runt och visar hela världen att hon är den hetaste tiken i staden just nu och en kortbening som rusar efter och tjuter i upphetsning. Pust.

Men Baxi är ganska duktig faktiskt. Han äter, han dricker, han sover och han är inte så stressad att jag tycker att jag behöver åka hemifrån med honom. Han är mera uppstressad vissa nätter men över lag så sover han så länge jag sover och de får turas om att sova i buren om nätterna när ingen har koll på dem.

Rejva har tydligen vuxit. Det var våra grannar som plötsligt blev tvungen att fråga vad sjutton detta är för hund egentligen eftersom hon var så himla liten förut… Och ja, jag får nog erkänna att hon har blivit lite mera vuxen i sitt utseende nu, hennes huvud har breddats lite, bringan är lite kraftigare, över lag har hon inte lika slank kropp som förut även om hon fortfarande är väldigt slank.

Det är skönt att se att hon börjar växa till sig, jag har varit en smula oroad över att hon inte verkar lägga på sig alls eller knappt ta upp näringen i maten ibland. Det har liksom bara sugits upp och försvunnit och hennes revben har stuckit fram som en tvättbräda stundtals. Men nu är hon jättefin i hullet, något omusklad men det räknar jag med att fixa till i sommar med bad, cykling och skogspromenader.

Och så är det ju dags för röntgen snart, tänkte vänta en månad efter löpet ungefär, då är hon bra precis 18 månader. :)

Har hållt på i 30 minuter och försökt få Rejva att skälla men det är omöjligt.

Hon blir frustrerad som sjutton och jag uppmuntrar alla ljud men det klickar inte för henne. Hon piper och frustar och morrar men skallet kommer bara inte hur jag än försöker.

Skallet är det sista jag haft problem med att få fram på föregående hundar så jag är lite… ehm… frustrerad. :)

Tips någon?

Har ju länge undrat vad fan det är med min hund eftersom hon varit en riktigt jobbig slyngel. Olydig, tjurskallig och allmänt jävlig.

Samtidigt har jag gått och väntat på löp i typ ett halvår men jag kunde liksom inte koppla ihop hennes jävlighet med det förrän jag snackade med Andreas i telefon.

Baxi har busat igång Rejva i typ tre dagar och varit väldigt mycket för att nosa henne i baken. Idag såg jag första bloddropparna.

Baxi är rätt jobbig nu, vill nosa hela tiden och är allmänt på. Men han är lydig och lyssnar bra på tillsägelser. Det är som att han förstår precis vad vi inte gillar så bara man säger hans namn så backar han undan från henne och lägger sig. Han piper en del ibland och jag bävar lite inför höglöpet. I värsta fall får jag be pappa skjutsa upp mig till Snesudden med nån av hundarna. :)

Har finslipat lite på Tasstekniken idag och jobbat med attityd och sinnesstämning med Rejva. Hon tenderar att bli fullkomligt galen så fort jag ska lära henne något. Jag antar att hennes stressnivå ökar något då hon inte vet vad som förväntas av henne, men det har vi då jobbat med idag.

Jag lärde in kommandot “Tass” för några dagar sedan och det tog ungefär tre repetitioner så kunde hon det, men hon gjorde det i vild frenesi. Vild frenesi är aldrig bra när det är klor inblandat så jag jobbade för att få en lugn hund med harmonisk men glad attityd.

Jag tror faktiskt att hon fattade galoppen. Hon sänkte stressen avsevärt och lyssnade på kommandot innan hon agerade och när tassen kom upp så gjordes det snabbt som tusan men ändå ganska försiktigt.

Jag valde ett litet obetydligt sketet trick för detta just för att jag inte vill börja peta i de seriösa momenten ännu, jag vill få henne att förstå att denna attityd som hon fick fram nu ska gälla för arbete över lag innan jag börjar kräva det i alla moment. Det kanske kan vara fel väg att gå för somliga men det känns rätt för mig just nu.

Jag valde också att höja hennes stress genom att ta mat ur fodertunnan innan jag började. Hon blir som tokig då, som alla andra hundar. :) Men jag kände att det var lagom att stressa upp henne för att sen få henne att aktivt jobba för bättre attityd.

Är det så man gör? Har aldrig funderat på det, jag bara gör liksom. :)

På kvällskissen här en natt så stod det ett skrivbord på trottoaren, helt plötsligt bara. Rejva blev såklart olidligt nyfiken och skyndade sig fram för att undersöka det. Hon trodde bergis att jag ställt bordet där just för att hon skulle undersöka det, det verkade då så på henne :) Bilderna är ganska kassa men mobilkameran är inte den bästa i gatlyktornas sken…

Nosa under lite…

Hon hoppade upp på det helt utan uppmaning men det var så vingligt att hon blev lite skrajsen och skyndade sig ner igen. Det gick så fort så bilden blev.. Ja ni ser ju…

Hon blev lite nervös som sagt så jag ville avdramatisera det hela lite och lade upp lite godis för att hon skulle få lite mera motivation att hoppa upp igen. Det löste hon snabbt och var ganska mycket säkrare på bordet sen. :)

Linda utmanade mig lite fint här förra veckan över msn…

Hundens fullständiga namn: Blocky Bulldogs 8bit Tetris

Smeknamn på hunden:
Rejvut, Rejvi, Rejv, Rejsi, Idioten, Kisshund, Fislisa, Rejvelito, Gumman, Hoppi, Bajsmaja, Skithund, Piraya, Hockodilo, Valium, Speedo, eh.. ja… säg vad jag inte kallar henne…

Kan hunden simma: Mja, kan kan hon väl men det ser ut som om hon ska drunkna och att hon försöker överleva genom att plaska ur allt vatten ur sjön.

Tränas hunden i nåt: Inte så mkt just nu men lydnad iaf. Tanken är att hon ska bruksas med och helst lite bevakning och sånt kul.

Speciella egenskaper hos hunden: Hmm… Hon heter ju Rejva av en anledning :) Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva annars som speciell egenskap. Hon har förmodligen världsrekordet i att vara mysig och kelig. Vill helst ligga på en och ha kinden tryckt mot hjärtat på en när man sitter i soffan och kollar film tex. Och hon är mästare på att känna på sig när jag mår dåligt, då kommer hon nära nära och blir väldigt klängig.
Oh! En speciell egenskap hon har är att hon kan låta som om hon håller på att bli ihjälslagen trots att hon sitter helt lugnt och stilla. Det så kallade panikskriket när hon ser hundar och inte får komma fram eller när hon vill göra något hon inte får och försöker göra rätt men frustrationen blir för stor. :)

Det dummaste hunden gjort: Hehe… Hon har gjort så mycket dumt. En rätt korkad grej hon gjorde var att närma sig Prilla när Prilla hade ätit en pizzabit för en stund sen. Alla vet ju att om man har mat eller har haft mat den senaste kvarten så är hela området runt en värt att vakta med sitt liv. Right? :)

Andra hundar som gör er hund glad: Rejva blir glad av Sissi och Opus :) Jag tror att det blev instant love när hon träffade Sissi faktiskt, det var som om dom pratade samma språk. Kanske för att hon hade en rottisdam som lektant i valplådan.

Äter hunden hästbajs: Ja, allt bajs! Om inte jag är där och hotar henne till livet förståss…

Saker hunden inte kan göra: Rejva kan allt, tror hon :)

Bästa minnet av hunden: När vi åkte hem med bussen från Sundsvall. Världens mysigaste valp var hon då och alla blev charmade av henne där hon låg och sov helt lugnt på sätet i fem timmar :)